Forumindex Socialpolitiskt och Socialjuridiskt Forum
Ett forum för att diskutera socialpolitik och ställa socialjuridiska frågor
 
 Vanliga frågorVanliga frågor   SökSök   MedlemslistaMedlemslista   AnvändargrupperAnvändargrupper   Bli medlemBli medlem 
 ProfilProfil   Logga in för att läsa dina meddelandenLogga in för att läsa dina meddelanden   Logga inLogga in 


Ang. FK:s påstående om ny rättspraxis!

 
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> JURIDIK: Assistansersättning
Föregående ämne :: Nästa ämne  
Författare Meddelande
Maria Bengtsson



Registreringsdatum: 06 februari 2012
Inlägg: 188

InläggPostat: 2012-02-26 20:31:20    Rubrik: Ang. FK:s påstående om ny rättspraxis! Svara med citat

Tobias

För exakt en vecka sedan kunde man via nyhetsmedia ta del av Tobias Svedbergs öde. Tobias har tre var för sig allvarliga funktionsnedsättningar och summan av dem blir naturligtvis större än tre eftersom de förstärker varandra. Tobias har Downs syndrom + autism + utvecklingsstörning (sannolikt måttlig).


Det är Tobias gode man som låter meddela att Tobias fr.o.m 1 mars 2012 får sin assistansersättning indragen. Den gode mannen ställer sig ytterst tveksamt till FK:s beslut att dra in assistansersättningen men en enhetschef på FK säger att det finns en ny rättspraxis.


Jag har grävt lite i det hela och funnit att FK sannolikt i slutet av år 2011 (kan ej hitta datering) kom med en rättsfallsöversikt benämnd "Anser 2011:1 Rättsfallsöversikt - personlig assistans". Se:

http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/b0188d5c-b68e-42c2-99d9-d643f1e6edde/anser_2011_1.pdf?MOD=AJPERES

När jag slår upp denna översikt slås jag av att en enda dom i RegR (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) nämligen mål nr 5321-07, meddelad 2009-06-17 utgör bakgrund till FK:s nya s.k. praxis.

Se: http://www.domstol.se/Domstolar/regeringsratten/Avgöranden/2009/Juni/5321-07.pdf


FK backar upp sina resonemang med ett flertal Kammarrättsdomar och av dem går det att utläsa att multipelhandikappade, utvecklingsstörda och mycket gravt funktionsnedsatta personer har blivit av med sin assistansersättning på senare år.


FK:s resonemang förefaller mig mycket manipulativt då det faktiskt i högsta instans finns domar som förmedlar ett annat budskap. T.ex. RegR mål nr 6232-07, meddelad 2012-01-20 (alltså tagen tidsmässigt efter ovan angiven dom).

Se:
http://www.hogstaforvaltningsdomstolen.se/Domstolar/regeringsratten/Avgöranden/2010/Januari/6232-07.pdf

I domen med mål nr 6232-07 rör det sig om ett barn med diagnoserna autism + måttlig utvecklingsstörning.




Kan verkligen FK hävda att det föreligger ny rättspraxis utifrån en av FK utvald dom, när det kan finnas en annan dom som likaväl skulle kunna användas för att hävda rättspraxis?


Jag trodde gällande lag, och dess förarbeten, stod över RegR-domar, men kan ju ha fel. Jag är inte jurist.


Är det någon med juridisk kompetens som kan ge sig på en tolkning av det hela? Det är ju inte helt enkelt för den juridiskt obevandrade att förstå sig på vad det egentligen står i en dom och hur det skall tolkas. Vad står det egentligen i domarna?

Nåja, inte ens FK:s egna jurister verkar fatta det (alltid en tröst)!



Själv uppmanar jag de jag möter (åtminstone de som har autism + måttlig utvecklingsstörning, eller snarlik problematik) att i sin kontakt med FK framhäva den senare domen. Är det en framkomlig väg?
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Admin1
Site Admin


Registreringsdatum: 28 januari 2012
Inlägg: 215

InläggPostat: 2012-03-19 22:52:49    Rubrik: Rättsläget för personlig assistans Svara med citat

Jag ber om överseende med dröjsmålet med svaret, här är mina synpunkter.

De båda RR-domarna har beteckningarna RÅ 2009 ref. 57 (mål nr 5321-07) och RÅ 2010 ref. 17 (mål nr 6232-07):
1) RÅ 2009 ref. 57 finns på: https://lagen.nu/dom/ra/2009:57
2) RÅ 2010 ref. 17 finns på: https://lagen.nu/dom/ra/2010:17


ATT LÄSA OCH TOLKA RÄTTSFALL

Det är inte alltid så lätt att tolka rättsfall. Här krävs i regel
1) ett knippe av kunskaper om de olika reglerna på det specifika området och
2) god kännedom om de olika processrättsliga överväganden som kan vara nödvändiga med hänsyn tagen till det enskilda fallet.

Hur målet/målen slutat (domslutet) saknar betydelse för bedömningen av prejudikatvärdet. Prejudikatreglerna utläses i domskälen. Man tolkar i princip inte rättsfall e contrario, dvs. motsatsvis. Det som inte står i domen behöver alltså inte vara det som gäller resp. inte gäller. Det finns ett starkt bärande skäl att inte tolka domar genom motsatsslut. Parterna sätter ramen för processen och vad part inte uttryckligen yrkat eller gjort gällande, ska domstolen i princip inte beakta.


LÄKARUTLÅTANDE

Det är viktigt även här att den medicinska utredningen håller hög kvalitet. Det är även här lämpligt att beskriva funktionsbegränsningar och aktiviteteförmåga, men istället för återkoppling till arbetsförmåga (som gäller vid sjukförmåner) så kan dessa delar återopplas till tex. kommunikationsförmåga och förmågan till en normal livsföring.


BAKGRUNDEN I LSS/LASS (51 KAP. SFB)

Den allmänrättsliga bakgrunden till denna frågeställningen är följande:

LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, SFS 1993:387) och LASS (numera upphävda lagen om assistansersättning, SFS 1993:389 som ersatts med bestämmelserna i 51 kap. Socialförsäkringsbalken, SFB) utgör den juridiska grunden för assistans.

Kommunens har det primära ansvaret enligt LSS och försäkringskassans det kompletterande sekundära ansvaret enligt 51 kap. SFB. I förstone skall man alltså vända sig till kommunen för att få sin sak prövad.

Kommunen har ansvaret att bistå med personlig assistent eller med ekonomiska medel för att den hjälpbehövande ska kunna anlita en personlig assistent privat. Om man har ett hjälpbehov på i genomsnitt över 20 timmar per vecka, inträder försäkringskassans ansvar enligt 51 kap. 3 § SFB. Förutsatt att försäkringskassan beviljar assistensersättning för över 20 timmar i veckan, sträcker sig kommunens ansvar inte över de 20 timmarna, vilket följer av 9 § 2 p LSS.

Stöd utgår, som nämnts i fg. punkt antingen i form av tillhandahållande av personlig assistent (genom kommunen) eller av assistensersättning (genom kommunen och om över 20 tim(vecka genom försäkringskassan) för att kunna skaffa sådan hjälp på annat sätt än via kommunen.

Villkoren för rätt till pesonlig assistent är enligt lagen i huvudsak följande:
1. Tillhör den funktionshindrade personkretsen i LSS?
2. Om den funktionshindrade tillhör personkretsen, behöver han eller hon sådan hjälp som framgår av 9 § p 1-9 LSS för sin livsföring?
3. Om ett hjälpbehov finns, avser behover personligt utformas assistans enligt 9 a § LSS?
4. Om sådant behov av hjälp kan konstateras, kan hjälpbehovet tillgodoses på annat sätt?


RÅ 2009 ref. 57

Jag går här in på Försäkringskassans tolkning av denna vägledande dom.

”En första slutsats är att personkretsbedömningen och bedömningen av rätten till personlig assistans är två olika prövningar som inte behöver sammanfalla.”

Detta gäller villkoret om krävande hjälp, som förekommer på två ställen i LSS beträffande tredje personkretsen, jfr 1 § 3 p LSS (”...stora [funtionshinder som] förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen...”) med 9 a § LSS (”...den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp...”).

Denna slutsats av kassan av 2009 års fall är korrekt. Socialstyrelsen hördes av Regeringsrätten och man menade att bedömningen i det senare ledet var onödig i detta fall, då kravet redan skulle ha prövats i första ledet. Regeringsrätten gick emot Socialstyrelsen genom följande uttalande: ”Enligt Regeringsrättens mening måste lagtexten förstås så att det är fråga om två prövningar som inte behöver sammanfalla. En funktionshindrad person kan omfattas av 1 § 3 LSS utan att för den skull uppfylla förutsättningarna för personlig assistans. Däremot kan rätt till andra insatser enligt LSS föreligga, t.ex. i form av ledsagarservice eller korttidsvistelse utanför det egna hemmet”

Konsekvensen kan ju bli att man bedömer en funktionshindrad som i och för sig tillhörande personkretsen enligt 1 § 3 p LSS, men att han eller hon inte har ett såpass allvarligt funktionshinder att villkoret i 9 a § LSS är uppfyllt, varvid ansökan avslås på den grunden.

”För det andra ska behoven av hjälp med de grundläggande behoven vara av en särskilt karaktär.”

I stort sett delar jag denna slutsats, men med vissy förbehåll. Regeringsrätten skriver i sina domskäl:

”Personer som behöver mycket omfattande hjälp eller hjälp av mycket privat karaktär borde enligt propositionen ges ett avgörande inflytande på vem som ska ge hjälpen. Assistansen skulle dock vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Avgörande borde vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller att kommunicera med andra.”

Första meningen är inte utan betydelse och eftersom man använder sig av en disjunktion (eller) av mångtydig språklogisk innebörd istället för en konjunktion (och) eller en annan mer passande satsförbindelse som ”antingen ... eller”, så kan det i rättsfallets ytterkant öppnas en liten dörrspringa för ytterligare resoneman g i Högsta förvaltningsdomstolen, men det ska medges att mitt resonemang i detta fall är aningen långsökt som sagt.

”En tredje slutsats som kan utläsas ur domen är att om det enbart finns ett mycket begränsat behov av hjälp med de grundläggande behoven finns ingen självklar rätt till personlig assistans, trots att behoven är av en privat och känslig karaktär.”

Denna slutsatsen är också korrekt. Man konstaterar att det saknas en nedre tidsgräns för hjälpbehovet. Men Regeringsrätten förklarar i sina domskäl: ”Även om själva tidsåtgången inte är påfallande stor måste dock en samlad bedömning göras bl.a. med hänsyn tagen till om det stöd som behövs är av mycket privat eller integritetskänslig karaktär eller om det förutsätter någon specifik kompetens. Som framhålls av Socialstyrelsen måste såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter beaktas. Även hur ofta hjälpen behövs framstår som en viktig faktor.”

”För det fjärde ingår aktiverings- och motiveringsinsatser normalt sett inte i de grundläggande behoven.”

Slutsatsen är också här korrekt. Grundläggande behov definieras i 9 a § LSS, de är hjälp med
1. den personliga hygienen,
2. måltider,
3. att klä av och på sig,
4. att kommunicera med andra eller
5. annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Aktiverings- och motiveringsinsatser bör höra hemma under p 5 ovan. Men det är bara i speciella fall som domstolen accepterar sådana insatser som grundläggande behov, Regeringsrätten förklarar detta med ett exempel:

”Undantagsvis kan en annan bedömning göras om det är fråga om att den enskilde, huvudsakligen på grund av sitt psykiska tillstånd, behöver sådan aktiv tillsyn som närmast har karaktär av övervakning. Påminnelser, praktiska instruktioner och liknande kan inte räknas till sådan kvalificerad tillsyn.”

Ett annat undantag tillkom genom Regeringsrättens dom i RÅ 2010 ref. 17, där domstolen tillerkänner ett barn i utveckling behovet av viss tillsyn, eftersom detta är ett normalt behov även hos icke funktionshindrade barn.


TOBIAS FALL

Tobias i Kungälv fick sin assistans indragen pga. att de grundläggande behoven inte bedömdes tillräckligt stora. Jag är inte läkare och kan inte uttala mig kring den medicinska biten, men det är fullt möjligt att det är en ren bevisvärderingsfråga. Det är mycket sällsynt att högsta instansen prövar rena bevisvärderingsfrågor eftersom vi ha fri bevisvärdering i svenska domstolar. Något är märkligt eftersom hjälpbehovet går från 122 timmar i veckan till 11 timmar. Jag får intrycket av att det är frågan om bristfälligheter i utredningsmaterialet, däribland kanske läkarutlåtandena. Alternativt har han fått stöd enligt praxis före 2009 års fall och man nu gjort bedömningarna restriktivare. Det kan också vara en kombination av bådadera. Utan vidare uppgifter än de som finns i massmedia vill jag inte spekulera vidare än såhär.

Det är troligen 2009 års fall som man hänvisar till som ny rättspraxis i Tobias fall.


RÅ 2010 ref. 17

Detta fall kan inte utan vidare sägas ha tagit över 2009 års fall. Detta fall handlar om ett vid tidpunkten för bedömningen nioårigt barn där förutsättningarna för rättens prövning skiljer sig från 2009 års fall.

Målet handlar om kommunikationsstöd (ett grundläggande behov enligt rekvisiten i 9 a § LSS) och tillsyn (normalt inte grundläggande behov enligt RÅ 2009 ref. 57).

Domstolen ställer upp en jämförelse med ett icke funktionshindrat barns behov och utifrån den bedömningen tillerkänns den funktionshindrade här de båda stödinsatserna som det ansökts om.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Maria Bengtsson



Registreringsdatum: 06 februari 2012
Inlägg: 188

InläggPostat: 2012-03-22 02:33:13    Rubrik: Mer om Tobias Svara med citat

Hej Admin

Tack för Ditt utförliga svar. Jag har ännu inte hunnit begrunda det, men har som avsikt att fundera kring vissa aspekter kring det medicinska och återkommer om jag tror att jag kan ha något att tillföra.

Igår 21 mars 2012 publicerades på aftonbladet.se följande kring Tobias:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14554870.ab


Det förefaller mig märkligt om inte Tobias kan få hjälp via assistansersättningen. Frågan är om det då finns någon som kan få det. FK åberopar en dom i Regeringsrätten (Högsta Förvaltningsdomstolen) men det är väl så att ursprunglig lag och dess förarbeten står över ev. dom i högsta juridiska instans? När jag tidigare läst Dina texter har jag kunnat förstå att det förhåller sig så. Dock kan jag ha missförstått.

Naturligtvis är det svårt att dra några slutsatser kring enstaka tidningsartiklar och reportage, men jag finner FK:s resonemang förunderligt. Vid omprövning av assistansersättning krävs ju inte heller läkarintyg per automatik, men om Tobias skall ha en chans få behålla sin assistans förefaller det nödvändigt med nya läkarutlåtanden av hög kvalitet och där Tobias behov beskrivs i detalj och även (som Du skriver) en noggrann genomgång av funktionsbegränsningar och aktivitetsförmåga görs.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Admin1
Site Admin


Registreringsdatum: 28 januari 2012
Inlägg: 215

InläggPostat: 2012-03-22 06:46:36    Rubrik: Tobias v. strokepatienten Svara med citat

Hej igen Maria,

Det var en intressant tidningsartikel som du länkade till. Enligt tidningsartikeln är det högst troligen 2009 års fall som åberopas av kassan. Hjärninfarkt är väl samma som stroke?

Jag tänkte inte på att det var frågan om en deltidsarbetare (det nämns bara kort på något ställe i domen) och att det kan vara det villkoret som man hänvisar Tobias till.

Icke desto mindre tvivlar jag dock på att det skälet är hållbart, eftersom Tobias inte har sådan förmåga öht. Det ska tom. finnas möjlighet för strokepatienten att kunna arbeta sina 30 timmar i veckan med assistansersättning, för enbart den omständigheten att han arbetar utgör inte ensamt en grund för avslag. Vi vet inte i vilken arbetstakt han arbetar, om han har arbetshjälpmedel från arbetsförmedlingen osv. Möjligen skulle man kunna se hans arbetsinsatser som en typ av bevisuppgift, snarare än en juridiskt materiell grund för rättigheten som sådan.

Hursomhelst så kan kassan få det svårt att tillämpa prejudikatet på Tobias fall. Tobias arbetar inte och är helt utlämnad åt andra för att klara sin tillvaro. Det är därför min förhoppning att jämförelsen mellan deltidsarbetet i prejudikatfallet och den utlämnande situation som Tobias befinner sig i kommer till klart uttryck i läkarutlåtandet som eventuellt ska presenteras. Detta bör faktiskt ordna sig.

Maria Bengtsson skrev:
FK åberopar en dom i Regeringsrätten (Högsta Förvaltningsdomstolen) men det är väl så att ursprunglig lag och dess förarbeten står över ev. dom i högsta juridiska instans? När jag tidigare läst Dina texter har jag kunnat förstå att det förhåller sig så. Dock kan jag ha missförstått.


Mitt resonemang kring rättskällorna är byggt på teoretiska resonemang. Det är viktigt att notera detta. Vidare är det också intressant att allmän rättslära faktiskt innehåller små nyanser av pluralistiska uppfattningar kring vissa rättskällors dignitet. Det finns alltså inget givet svar när det gäller förarbeten och rättspraxis. Lagtexten är dock solklar, den är bindande, men alltsomoftast måste oklara rekvisit i lagtexten fyllas ut med andra rättskällor som förarbeten och rättspraxis.

Min förklaring är att förarbeten inte kan styras av rättspraxis, inte direkt i alla fall, medan rättspraxis däremot kan få en direkt styrning av förarbeten och det är därför som jag själv placerar förarbetena över rättspraxis i normhierarkin. Man ska notera att förarbeten och rättspraxis inte är bindande rättskällor utan de kan frångås om det finns starka skäl. Det hela är en bedömningsfråga helt enkelt. Andra rättskällor kan också påverka och det knippe av rättskällor som finns till hans som verktyg för att tolka lagen kommer i praktiken snarare att samspela precis som en annan parameter i processen: bevisuppgifter. Bevisuppgifter kan samverka för att förstärka egna bevis eller försvaga motpartens. På samma sätt kan rättskällor samverka för att öka träffsäkerheten i tolkningsresultatet.

Hans Hedström är väl insatt i dessa parametrar, om än inte på det teororetiska eller begreppsmässiga planet, men väl på det praktiska. Det har jag sett prov på under min tid på Resurs, och det är därför som Hedströms resonemang alltsomoftast är intressanta att läsa. Det är därför inte uteslutet att vi kan få detta resonemang vidareutvecklat i denna tråd, eftersom lagtolkning (grunden för rättigheten) och bevisning (för att styrka rätten till rättigheten) i högsta grad hör samman med de olika förmånerna.

Maria Bengtsson skrev:
Naturligtvis är det svårt att dra några slutsatser kring enstaka tidningsartiklar och reportage, men jag finner FK:s resonemang förunderligt. Vid omprövning av assistansersättning krävs ju inte heller läkarintyg per automatik, men om Tobias skall ha en chans få behålla sin assistans förefaller det nödvändigt med nya läkarutlåtanden av hög kvalitet och där Tobias behov beskrivs i detalj och även (som Du skriver) en noggrann genomgång av funktionsbegränsningar och aktivitetsförmåga görs.


Ett välskrivet läkarutlåtande är inte helt fel, det kan ju tvärtom räta ut de frågetecken som uppkommit. Även om det inte finns en skyldighet att lägga fram läkarutlåtande, så är det nödvändigt att betrakta läkarutlåtandet som ett bevismedel med högt bevisvärde. Rätt skrivet och av specialistläkare kan det bli svårt att angripa för kassans vidkommande.

Tobias fall visavi prejudikatet är som sagt såpass intressant så jag skulle med spänning emotse kommentarer från Hans Hedström och Jurist(en) också.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Maria Bengtsson



Registreringsdatum: 06 februari 2012
Inlägg: 188

InläggPostat: 2012-03-22 20:58:38    Rubrik: Svara med citat

Hej Admin

Tack för Ditt svar.

Hjärninfarkt och stroke är i princip samma sak. Hjärninfarkt är den skada som på cellnivå har slagit ut hjärnvävnad (jmf med hjärtinfarkt), vilket i sin tur grovt kan bero på blödning eller propp.

Fallet Tobias kan bli långvarigt, allrahelst om FK kanske lägger prestige i det hela.

Det som förvånar mig är att FK kommit med en ny rättsfallsöversikt, se: http://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/b0188d5c-b68e-42c2-99d9-d643f1e6edde/anser_2011_1.pdf?MOD=AJPERES

Jag skrev om detta i mitt första inlägg i denna tråd.

När jag slår upp denna översikt slås jag av att en enda dom i RegR (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) nämligen mål nr 5321-07, meddelad 2009-06-17 utgör bakgrund till FK:s nya s.k. praxis.

Se: http://www.domstol.se/Domstolar/regeringsratten/Avgöranden/2009/Juni/5321-07.pdf


FK backar upp sina resonemang med ett flertal Kammarrättsdomar och av dem går det att utläsa att multipelhandikappade, utvecklingsstörda och mycket gravt funktionsnedsatta personer har blivit av med sin assistansersättning på senare år.
[u]

De utgör alltså i grov mening (vi känner inte till de enskilda fallen, men kan av diagnoserna dra slutsatsen att funktionsnivån är kraftigt nedsatt) analoger till Tobiasfallet.

FK tycks i och med denna rättsfallsöversikt helt ha tappat sin förmåga till särskiljande analys, vad jag kan förstå. Det måste ju finnas domstolsutslag kring samma/likartade diagnoser och där den enskilde vunnit gehör för fortsatt assistansersättning.

Tycker deras aktuella rättsfallsöversikt verkar vara ett politiskt beställningsverk, men jag kan ju ha fel ???
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Admin1
Site Admin


Registreringsdatum: 28 januari 2012
Inlägg: 215

InläggPostat: 2012-03-22 23:04:50    Rubrik: Kammarrätten Svara med citat

Kammarrättsdomar är sällan vägledande. Det är inte en ren prejudikatinstans och för att ta ställning till prejudikatvärdet i varje enskilt fall måste man ha tillgång till domskälen och inte försäkringskassans kommentarer. Det är fullt möjligt att de angivna kammarrättsdomarna har vägledande dignitet, men det kan som sagt inte utläsas enbart ur rättsfallsöversikten.

Domssamling med enbart "vinster" för kassan ska man tolka med stor försiktighet. Prejudikat-rekvisiten står i domskälen och ej sällan är även "förlust"-domar av vägledande slag. Så visst luktar det som ett politiskt beställningsverk.

Regeringerätten/Högsta förvaltningsdomstolen är i princip en ren prejudikatinstans och i regel är det där man börjar i sökandet på rättsfrågan, när man ska ta ställning till innehållet i rättspraxis. Sen arbetar man sig neråt i domstolshierarkin. Min rättsdatabas som jag har fn. är av allmänt slag. Rättsdatabaser på socialförsäkringsrättens området har jag dessvärre inte tillgång till, då hade jag kunnat peta i vart och ett kammarrättsfall för att kunna beskriva rättsläget någorlunda hyfsat.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Maria Bengtsson



Registreringsdatum: 06 februari 2012
Inlägg: 188

InläggPostat: 2012-03-23 01:00:35    Rubrik: Med andra ord. ... Svara med citat

. .. Tobias gode man (som jag nu råkar veta är jurist) får helt enkelt gå till lagen och definiera allting från början (alltså som vid nyansökan).
Nya fullödiga läkarintyg, tidsschema - tidsåtgång, lämplga förklaringar av olika diagnosers innebörd och negativa samverkan o.s.v. och ställa detta i relation till lämpliga tidigare domslut i RegR?

Så skulle jag ha gjort.

En två-åring förblir en två-åring även om den fysiska kroppen är en 9-årings eller en 38-årings kropp. Det helt avgörande är den psykologiska utvecklingsåldern (Piaget). Den biologiska åldern är av helt underordnad betydelse, menar Maria Bengtsson.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Admin1
Site Admin


Registreringsdatum: 28 januari 2012
Inlägg: 215

InläggPostat: 2012-03-23 01:28:40    Rubrik: Gode mannen Svara med citat

Tobias gode man bör kanske fokusera på det du skriver här, för både en del handläggare och vissa domstolsledamöter lider av fenomenet fördomar och tror att allt som kan röra på sig har arbetsförmåga.

Fokus på att prejudikatet gäller en person som jobbar 75 proc. och lite djuplodande beskrivning av funktionsbegränsningar/funktionsnivå och dess påverkan på ADL (activity of daily living) hade varit min preliminära strategi som jurist åt Tobias. Att inte fixera sig för mycket kring kammarrättsdomar som bara lagt kalkerpapper för att planka HFD:s domskäl, då det preliminärt inte torde ge något i detta fall. Att gå till öppet frontalangrepp och attackera kassans uppgift om att fallet gäller en deltidsarbetare kan vända på allt, om det är huvudskälet till indragningen av ersättningen. Man måste arbeta på att sänka kassans värdet av prejudikatet i sådant fall. Möjligen finns det även prejudikatvärde i fallet, men man måste då djupgranska uppgifterna i utredningen av ärendet.

Handläggningen påminner mig lite om hur äldre människor i min kommun behandlas när de söker färdtjänst. De måste ta sig till kommunens färdtjänstenhet själva, sen tvingas de gå 50 m i en korridor och slutligen upp och ner för ett par trappor. De flesta vet nada om vad som väntar så de går godtroget den begärda sträckan, även om det går trögt. Sen kommer avslagsbeslutet som ett kärt brev på posten, med hänvisning till fullsatta bussar som åker runt stan i en väldig fart. Jag drev ett sådant fall på ren jävelskap för att ta ner kommunens cyniska handläggare på marken. Jag skrev till länsrätten (som det hette då för knappa 10 år sen): Korridoren rör sig inte, korridoren kränger och svänger inte. Damen jag företrädde var ett av de tre bifallen i domstol av totalt sett 150 som överklagade kommunens beslut det året. Kammarrätten gav prövningstillstånd utan att blinka (jag är van vid att få PT i kammarrätten förvisso) och på samma sätt, utan att blinka fick kommunen bakläxa. En härlig känsla det är att dra ner översittartyper som tror de äger människors liv men bara utför politikernas order. Samma ilska infinner sig här i Tobias fall. En utvärdering på ett kort möte, och vips så är ersättningen indragen utan vidare. Jag blir förbannad inombords men samtidigt deppig och ledsen för man kan inte rädda hela världen även om man skulle vilja dra ner alla psykopatiska handläggare på marken och stampa fast dem där.
Till överst på sidan
Användarens profil Skicka personligt meddelande
Visa inlägg nyare än:   
Skapa nytt ämne   Svara på ämnet    Forumindex -> JURIDIK: Assistansersättning Alla tider är GMT + 1 timme (svensk normaltid)
Sida 1 av 1

 
Hoppa till:  
Du kan inte skapa nya inlägg i det här forumet
Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
Du kan inte ändra dina inlägg i det här forumet
Du kan inte ta bort dina inlägg i det här forumet
Du kan inte rösta i det här forumet


Skapa forum | Supportforum | Användarvillkor | Integritetspolicy | Cookiehantering | Kontakta oss |




Powered by phpBB © 2001, 2005 phpBB Group
Swedish translation by phpBB Sweden and Virtuality © 2003-2005
Sidan tog 0.16 sekunder att ladda.